Eva Berglund Bookz

Vilka föräldrar kan syssla med språkstimulering?

Alla föräldrar. Och alla föräldrar gör det redan.

Och …

Tanken med det material vi producerar är att ge material med en struktur som bygger på den typiska utvecklingen. Materialet kan alltså hjälpa föräldrar att hitta just de begrepp som barnet har goda chanser att lära sig att förstå och kanske också att säga i ett visst stadium.

För att gå vidare behöver inte barnet kunna allt och barnet behöver inte vara “färdig” med en “bok” utan man kan gärna hoppa mellan olika delar av materialet utifrån vad barnet intresserar sig för för tillfället. En viktig princip för framgångsrik språkstimulering är just att FÖLJA BARNET.

Värt att komma ihåg är att UPPREPNING är inlärningens moder. Barnet lär sig av att komma i kontakt med ett visst begrepp många många många gånger.

Det kan gå till så att barn och förälder tittar i boken på en hund, går på promenad och pekar på hundar, föräldern frågar barnet “vad säger hunden”, föräldern pekar på hundar på TV och hela tiden upprepas ordet hund (eller kanske vovve om man vill göra det ännu lättare för barnet).

Och när barnet säger något som svar på det envist upprepade “vovve” så oavsett vad barnet säger så berömmer man, uttalar tydligt och expanderar.

Ex. från Göteborgsmaterialet, Bella 22 månader, CHI – Barn MOT – Mamma.

*CHI: e^oda .
*MOT: grodan (.) precis som vi såg i Spanien .
*CHI: ne:: .

Generellt, prata om vad barnet gör, ge barnet ord för det hen ser och intresserar sig för. Prata prata prata.

Som förälder så är det också viktigt att fokusera på innehållet i vad barnet säger och inte på att rätta eventuella felaktigheter i uttalet eller grammatiken. Istället så upprepar man ordet/meningen korrekt så barnet hör hur det ska vara. Påpekanden om uttal eller andra fel kan göra att barnet tystnar och det viktiga är ett gott samspel.

Men ibland kan man rätta barn och det är när det gäller sakupplysningar. Du som förälder är i detta fall barnets lärare och din uppgift är att lära ditt barn så mycket som möjligt, något som barn tidigt brukar uppskatta.

Om barnet pekar på en bild av en varg och säger “vovve” så kan du kanske säga “den där vovven kallas varg och bor i skogen.”

Ett annat sätt som man ofta kan “rätta” barn på utan att det blir hämmande är att visa med händerna. Exempelvis kan man hjälpa barnet att peka på den sak man benämner. Eller man kan använda enkla gester och ord från teckenspråket och fysiskt visa hur man gör dem.

Men mer om användbara tecken framöver.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail