Eva Berglund Bookz

Vad skapar god språkstimulering?

Vad som ger en god språkstimulering för små barn är följande (Roberts & Kaiser, 2011):

1) Hur mycket förälder och barn samspelar med varandra (även icke-verbalt).
2) Att föräldern är bra på att svara på barnets kommunikationsförsök, lekaktiviteter och sociala ögonkontakt.

3) Mängd och kvalitet på språket som barnet får höra. Att barnet får höra MYCKET prat är viktigt, och det är också gynnsamt om föräldern har ett varierat språk så att barnet får lära sig många olika ord.
4) Att föräldern använder sig av effektiva språkstödjande strategier. Exempelvis att föräldern förklarar hur föremål och handlingar hänger ihop, och att föräldern utvidgar barnets korta yttranden genom att exempelvis lägga till ord och grammatik.

Dessa faktorer gäller alla barn.

En sak som är värt att hålla i minnet är att kommunikation är samspel och att det inte bara är föräldern som påverkar barnet, utan också barnet som påverkar föräldern. Föräldrar anpassar sig till sina barn och ett barn med långsammare utveckling påverkar hur föräldern talar med sitt barn, inte bara tvärt om.

Hur som helst är föräldrar nyckeln till en god språkstimulering och språkutveckling hos sina barn och frågan är då hur det går att stödja föräldrarna?

Roberts och Kaiser går igenom flera single-case studier som visar att det går bra att lära föräldrar kommunikativa strategier som anses effektiva. Nästa steg är att se om dessa strategier leder till mätbara förändringar hos barnen?

Vissa tidigare review studier tyder på att det går bättre att visa på effekter på barns talade ordförråd än meningsbyggnad (e.g. Law, Garrett & Nye (2004)). Detta låter rimligt då ord i ordförrådet ofta är lättare att åskådliggöra för barn än de mer subtila aspekterna, ordföljd och grammatik.

Law, Garrett & Nye fann heller ingen skillnad mellan interventioner som genomfördes av proffs jämfört med föräldrar.

Resultaten från Roberts och Kaiser:

Barn i språkstimuleringsgrupperna enligt olika typer av metoder får större ordförråd än barn i kontrollgrupperna.

Barn i grupper där föräldrarna skötte stimuleringen fick högre resultat när det gällde förståelseordförråd, talad meningsbyggnad och talat ordförråd än när terapeuter skötte stimuleringen.

Talad morfosyntax visade största effekten av språkstimulering både gentemot kontroller och förälder-terapeut jämförelsen.

Resultaten var liknande både för barn med typisk utveckling och barn med intellektuella funktionshinder.

Föräldrarna i metaanalysen hade tränats i främst tre förmågor. a) att svara på barnets kommunikationsförsök, b) att modellera språk (expansion omformulering), c) att tala mer. Framförallt de två första förmågorna ökade av föräldraträning.

Även om analysen ger positiva resultat så finns fortfarande svagheter. Exempelvis var det få studier, och det var oklart precis hur föräldraträningen hade gått till och hur mycket föräldrarna följde de anvisningar de fått.

(Källa M. Y. Roberts & A. P. Kaiser. 2011, The effectiveness of parent-implemented language interventions: A meta-analysis. American Journal of Speech-Language Pathology. Vol 20, 180-199.)

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail