Eva Berglund Bookz

Vad har verb för roll i språkutvecklingen?

Det är ett lite oklart ämne och (återigen) så ska jag försöka använda Göteborgsmaterialet för att om möjligt bringa lite insikter om detta.

Det första jag gjort är att välja ut 20 verb som är hyggligt vanliga i SECDI materialet från cirka 20 månaders ålder. Verben blev följande (och jag delar upp dem på starka och svaga verb).

Starka verb med avljud: Dricka, gråta, gå, se, sitta, sjunga, slå och äta.
Svaga verb: Dansa, gunga, hoppa, klappa, köra, leka, pussa, ramla, rita, smaka, sova och tvätta.

Sen har jag tittat hur många förekomster det finns av dessa verb inklusive böjningar som varje barn och en vuxen i varje inspelning sagt. Inspelningarna är ungefär en inspelning i månaden, men varierar något.

De vuxna varierar så att de säger mellan 178 och 1022 av dessa verb under de utvalda inspelningarna och för barnen varierar det mellan 140 och 387

Jag skriver också upp hur många av kategorierna som varje barn säger under snedstrecket (alltså högst 20)

Anton säger 363/9 – förälder säger 1022/20
Bella säger 370/18 – förälder säger 645/19
Harry säger 288/14 – förälder säger 746/19
Marcus säger 140/13 – förälder säger 178/14
Tea säger 387/16 – förälder säger 674/18

En av de intressanta saker man raskt kan konstatera är att både Marcus och hans förälder använder så påtagligt mycket färre verb i antal och typer än de andra barnen. Marcus är ju det barnet som vi tidigare konstaterat är den som utvecklar sin meningsbyggnad snabbast.

Alltför varierat och rikt språk vad gäller verb tycks därför inte vara någon fördel för språkutvecklingen, utan skulle snarast kunna vara ett hinder.

Är det så att barn och föräldrar tenderar att använda samma sorters verb lika mycket? För att svara på detta har jag tittat på en “rangordning” av verben när det gäller hur många gånger de sagts för varje förälder och för varje barn. Sedan har jag räknat ut en genomsnittlig rangordning

Några kommentarer om barnens och de vuxnas rangordning. Ungefär lika vanligt var … (ett eller två rangsteg upp eller ner) …

Gå, Sitta, Se, Köra, Ramla, Sova, Hoppa, (Alla i stort sett i topp)… och Gråta och Pussa (i botten)

Det som barnen tycktes tycka var mycket viktigare att tala om än föräldrarna tyckte, var: Leka, Slå, Klappa och Gunga.

Det som föräldrarna tycktes tycka det var mycket viktigare att tala om än vad barnen tyckte var: Rita, Tvätta, Dricka och Sjunga.

Det man också kan notera är att det verkar inte spela någon roll att många verb var starka, de var högfrekventa ändå.

Sen kan man ju undra lite över “när” kommer verben? Och har det något att göra med hur de vuxna talar?

Vi kan ju för kul skull ta ett av de vanligaste verben totalt, ett som barnen tyckte var viktigt och ett som de vuxna tyckte var viktigt. Vi tar “Gå”, “Leka” och “Tvätta”.

När det gäller “Gå” så gäller det för alla barnen att föräldrarna sagt det mer eller mindre ofta under ett antal inspelningar innan barnen säger det själva första gången.

Ordet “leka” används mer eller mindre från 24 månader av Antons förälder men Anton säger det själv bara sista inspelningen vid nära 4 år.

Bellas förälder använder ordet första gången runt 24 månader och Bella själv 5 månader senare.

Harrys förälder använder “leka” vid 19 månader och Harry själv vid 28.

Marcus förälder använder ordet “leka” vid 26 månader och Marcus själv vid 28.

Slutligen Teas mamma använder ordet “leka” när Tea är 18 månader och Tea själv vid 30. För de flesta av barnen är det en avsevärd fördröjning från när föräldern först använder ordet till dess barnet själv använder ordet. “Leka” är ju också ett tämligen abstrakt ord.

Ett favoritord för föräldrar är “Tvätta”. (Jag valde det snarare än “rita” eftersom det är mindre situationsbundet).

Ordet “tvätta” används ganska tidigt av föräldrarna för barnen. Man får väl anta att det är en regelbunden aktivitet med just yngre barn som blir lite mindre regelbunden när de blir äldre.

Barnen själva undviker nästan helt att säga ordet. Förmodligen är det ett ord som är viktigt att förstå men som barn sällan har anledning eller lust att säga själva.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail