Eva Berglund Bookz

Språket för nyanlända? Anna Åhlund disputerar

Den 29 maj disputerade Anna Åhlund med en avhandling “SWEDISH AS MULTIPARTY WORK: TAILORING TALK IN A SECOND LANGUAGE CLASSROOM” som riktar in sig på situationen för nyanlända ungdomar när de lär sig svenska.

(Texten nedan är något korrigerad efter det att Anna förtydligat några saker som jag missuppfattat.)

I introduktionen skriver Anna:

In line with such work, this dissertation focuses on identity in and through discursive practices in the context of SSL education. A basic assumption here is that language constructs reality rather than merely reflecting it and that conversation and other discourse genres and practices are embedded in, and constitutive of, larger social conditions.

Och det där klingar ju lite likt det där jag skrev om Whorf-Sapir hypotesen här om veckan.

Anna vill belysa språket från talarens perspektiv.

Vidare påpekar Anna att språktillägnandet är en process som går i flera olika riktningar:

Language socialization is therefore best viewed as an interactional or mul- tidirectional rather than unidirectional process where a community’s linguis- tic repertoires are seen as sets of resources for displaying stances and per- forming acts in which all parties to socializing practices are agents in the formation of competence

En metod Anna använder sig av är conversation analysis som brukar kallas CA kort och gott. Denna metod används för att undersöka hur samspelet mellan olika talare utvecklas i detalj, sådant som pauser, prosodi (ljudkontur) och felsägningar exempelvis. Ett antagande är att tolkningen av vad som sker i samtalet utvecklas sekventiellt. Exempelvis eventuella fördomar eller förkunskaper hos talarna är svårare att inkludera i analyserna.

Genom att analysera samtal kan man i varje fall få många kunskaper om normer, ideologier och mål för talarna.

En intressant aspekt av att studera just ungdomars språk är att deras språk (och val av språk) är en del av deras identitetsskapande. Det kan alltså avspegla attityder mot lärare och vuxensamhälle, eller antyda tillhörighet eller avståndstagande från kamratgrupper för att ge några exempel.

En metod som många ungdomar använder är humor för att uttrycka och utveckla sin identitet med hjälp av språket.

Ett annat intressant fenomen och förmodligen extra vanligt fenomen i dessa undersökningsgrupper är “rättelser” alltså hur de samtalande försöker förstå vad den andre menar.

Studierna:

I studierna ingick elever i 16-18-årsåldern som varit i Sverige 6-8 månader. De kom från 9 olika länder. Läraren ansåg att eleverna var utvalda för att de hade ovanligt goda språkförmågor.

Anna filmade samspelen med en rörlig videokamera. 40 timmar inspelningar ingick.

Resultat:

Första studien handlar om hur eleverna anpassas till att bli elever i deras särskilda situation baserat på deras tidigare erfarenheter exempelvis. Intressanta fynd är att eleverna försöker formulera om sina erfarenheter som “migranter” till att vara allmänmänskliga erfarenheter (mycket intressant enligt min mening). Eleverna tycktes heller inte helt uppskatta att vara “de andra” när man firade “internationella dagen”. (Även detta är jätteintressant och tänkvärt). Eleverna tycks måttligt roade av att visa upp sin “etniska bakgrund” i klassrummen som kontrast till “reguljära” elever.

Andra studien. I denna diskuterar läraren “Rinkebysvenska” som ett uttryck för hur man kan tala svenska och hur eleverna uttrycker att det är “dålig” svenska och inte vill kategorisera sig som talare av detta utan att de vill lära sig “korrekt” svenska (vad nu det är).

Tredje studien handlar om korrigeringar. I dessa verkar det vara vanligt att även kamrater deltar i en slags trepartssamtal.

Ja, detta var lite kort om det som jag uppfattat att Annas avhandling handlar om, ett intressant och viktigt ämne.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail