Eva Berglund Bookz

Skapar språket tanken?

Är det så att det sätt vi tänker och till och med uppfattar världen formas av det språk vi talar? Detta är något som kallas Whorf-Sapir-hypotesen och som ifrågasatts speciellt av Chomskyaner. (Som den uppmärksamme läsaren redan insett så anser jag att Chomsky har fel vad gäller det mesta som rör barnspråk, så den bör inte häpna över att jag gör det även i detta fall.)

I varje fall är jag övertygad om att våra tankar färgas kraftigt av det språk vi talar. Orsaken till denna min övertygelse är inte egentligen lingvistisk utan fältbiologisk. När jag i 16-års åldern började lära mig botanik och att bestämma blommor och gräs så förändrades världen omkring mig. Gräs var inte längre bara gräs utan kunde vara rödven, darrgräs eller mer exotiskt … hitlergräs eller lundgröe (som inte hade med hitler att göra mer än att ett blad tenderade att stå i en typisk heilande vinkel).

Alltså, när jag lärde mig orden lärde jag mig att uppfatta mycket mer av omgivningen.

Ett annat exempel är samernas enormt utvecklade system för att beteckna renar … de är inte bara hanne och hona utan också betecknar exempelvis färg, ålder eller andra egenskaper som om det är en dragren. Detta är aspekter av verkligheten som vi oftast inte förstår eller upplever utan att lära oss språket.

Två personer som undersökt hur språket färgar tanken (eller berättandet i varje fall) är Ruth Berman och Dan Slobin i studien Relating Events in Narrative där personer i olika åldrar och med olika språk fått återberätta en och samma berättelse. Jag ska återkomma till dem förstås.

Jag tänkte i varje fall avsluta denna lilla betraktelse med en annan av mina favoriter, primatologen Robert Sapolsky. Han ger sig inte med att vara enormt duktig på genetik, neurologi, etologi mm utan kan också en hel del om språk. Som här där Sapolsky diskuterar varför det kan vara problematiskt med att ge orkaner “könade” namn.

Ja, jag tänker återkomma till Sapolsky också.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail