Eva Berglund Bookz

Politik och pronomen

Hur barn lär sig pronomen är något som Erik Jansson Boström pratade en smula om i lingvistpodden. Och det kan man ju verkligen fråga sig, hur kommer det sig att vi lär oss att jag är jag och du är du … fast när du säger jag så menar du du?

Om man ser det ur ett litet barns perspektiv så är det en verkligt krånglig fråga.

För att reda lite i detta fenomen så tänkte jag pyssla med CHILDFREQ och med Göteborgsmaterialet … och också göra en körning på Google Ngram.

Och jag kommer att börja med Ngram i dagens inlägg.

Det roliga med Ngram är ju att man kan söka på några olika främmande språk i böcker som givits ut under olika perioder. Det gör att man kan se en smula hur man i olika kulturer hanterar begrepp, och om det sker förändringar över tid. Det man hela tiden måste komma ihåg är att det handlar om skriftspråk som är en slags stiliserad idealform av språk. Det är inte så man talar, men kanske mer hur man “borde” tala i en viss tid på en viss plats.

Jag tittar helt enkelt på orden “jag”, “du”, “min” och “din”.

Om man använder “Google translate” kan man göra denna jämförelse på språk man egentligen inte kan alls, och därför har jag tagit språken Engelska, Tyska, Ryska, Hebreiska och Kinesiska.

Det är i den ordningen de skrivits in på “sök” raden också.

Här kommer de.

Brittisk Engelska

Bilden illustrerar att begreppet “jag” (I) blivit mer ovanligt i Brittisk litteratur (fallit från 0,5% av alla ord till cirka 0,3% och att begreppet “du” (you) blivit vanligare än “min” (my) från att ha varit lika vanliga i början på 1800-talet). Lägst frekvens har “din” (your). Så i motsats till vad man kunde tro verkar i varje fall den skriftliga engelska kulturen ha blivit mindre “jag-fixerad” snarare än mer (som man kanske kunde ha trott av debatten). Det kan ju kanske i viss mån ha att göra med en demokratisering av författandet.

Över till tyska.

Tyska

Även i tyskan ser vi en sjunkande trend för “jag” (ich) och en lätt stigande för “du” (Sie) senaste århundradet för att till sist nästan bli lika vanligt som “jag”. Dessutom är begrepp som “min” (meine) och “din” (Ihre) mycket ovanliga i tyskan. Generellt ligger användningen av dessa pronomen på en betydligt lägre nivå än i engelskan.

Hur ser det ut i ryska?

Ryska

Användningen generellt är på en ytterligare lägre nivå. En spännande skillnad är att “jag” (Я) och “du” (вы) är ungefär lika vanliga under 1800-talet men senaste århundradet har användningen av “jag” ökat och “du” minskat. Användningen av “min” (мой) tog ett litet skutt neråt under eran Sovjetunionen men har ökat något under 90- och 2000-talet medan “din” (ваш) ligger stabilt på en mycket låg nivå. Märkligt nog har alltså individualiteten som avspeglas i användningen pronominet “jag” blivit påtagligt högre jämfört med under den tsaristiska tiden.

Efter detta faller det sig naturligt att titta på kinesiskan.

Förenklad kinesiska

Språket som Ngram kör på kallas “modern Kinesiska” och därför är inte resultaten före cirka år 1900 värda att kommentera. Men resultaten EFTER år 1900 är väl värda att kommentera.

Till skillnad från ryskan och tyskan har kineserna en hög frekvens när det gäller användningen av begreppet “jag” (我), medan begreppet “du” (你) är anmärkningsvärt lågfrekvent. Som man kunde förvänta sig i ett kommunistiskt samhälle är begreppet “min” (我的) ett begrepp som “peakade” på 1920-talet och därefter blev betydligt mer ovanligt och som ligger i botten av de begrepp jag undersöker här. Begreppet “din” (您的) däremot ökar i användning från 40-talet och har nu planat ut på en tydlig andraplats. I Kina tycks användningen av olika pronomen svänga i takt med politiska svängningar. Exempelvis sker en markant dipp i användningen av pronomen under de år under 60/70-talet som var kulturrevolutionen i Kina.

Och så slutar vi med hebreiskan.

Hebreiska

Användningen av pronomen på hebreiska ligger på en lägre nivå än framförallt engelska men också tyska. Den tydligaste trenden är att begreppet “jag” (אני) ökar kraftigt, medan “du” (אתה) är ungefär lika vanligt som för 200 år sedan. Orden “min” (שלי) och “din” (שלך) är lågfrekventa men visar en ökning senaste decennierna.

Det var det för nu och jag tänker prata vidare om dessa begrepp om några dagar utifrån lite andra material.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail