Eva Berglund Bookz

På Wild 2

Förmiddagen bestod av föreläsningar och presentationer som handlade om hjärnans utveckling till stor del, och jag tänkte försöka sammanfatta något av det jag förstod av första presentationen (med brasklappen att jag kanske fattat helt fel, detta är ett riktigt svårt ämne som jag inte är expert på).

Totalt bygger denna text på 12 A5 sidor med anteckningar från vansinnigt komplicerade powerpoints som presenterades i en rasande fart på engelska med fransk brytning. Så, om jag missförstått något så har det sina skäl. Om ni, kära läsare upptäcker fel kanske ni kan skriva ett litet mail.

Föreläsaren var i alla fall professor Ghislaine Dehaene-Lambertz från Paris och titeln på föreläsningen var “Neural constraints on language acquisition in infants.”

Ghislaine började i alla fall med att påpeka att hjärnan är ett plastiskt organ som organiserar sig själv, men att det finns begränsningar i arkitekturen. (constraints).

Nu för tiden finns ett antal tekniker att “titta in i hjärnan” som MEC, NRS, EEG och MRI.

Ett antal av de karakteristika som man kan se hos vuxna kan man också se hos spädbarn (det gick lite fort här jag har inte riktigt fattat vad hon menade, men kanske var det i varje fall följande …).

Strukturella asymmetrier i hjärnan
Hierarkisk organisation
Kontakter från temporalloben (ungefär vid tinningen där mycket av hörseln processas) till frontalloben (jag är lite oklar över vad denna gör, men jag kanske fattar när jag skriver vidare) och till parietalloben (där många associativa centra finns).
Interaktion med andra nätverk.

Ghislaine har sysslat inte bara med utvecklingen hos spädbarn utan också hos för tidigt födda barn (därmed närmast “ofödda” barn).

Man vet att barnet hör i livmodern. Hjärnvågorna hos ofödda (28 v) kännetecknas av tillfälliga peakar (bursts) och därefter ingenting närmast. Vid 35 v är aktiviteten mer kontinuerlig och 40 v börjar de likna det hos vuxna.

En nyhet för mig var att de konstaterar att spädbarn bara har två sömnstadier medan vuxna har fyra.

Hjärnans utveckling sker exempelvis genom att hjärnceller migrerar och puttar ut varandra längre ut, och främst efter födelsen att det sker “pruning” (det rensas bland cellerna) och myelinisering.

Det här betyder (vad jag förstår) att för spädbarn tar saker lång tid, som för äldre går väldigt fort.

Vad gäller olika förmågor går det olika fort för dem att mogna. Något som mognar tidigt är exempelvis det visuella systemet, följt av det auditiva systemet och ännu senare följer det prefrontala.

En intressant sak som händer är att hjärnan hos barnet (främst innan det är fött) veckas och får höjder och dalar. Det är skillnad exempelvis i temporala loben (som jag fattade det) där en plats som på högra sidan utmärks av en “dal” (sulcus) på vänstra inte gör det. Tolkningen av denna fysiska skillnad är att underliggande kontakter och vävnader tar betydligt större plats på den vänstra sidan. (Den mest språkligt avancerade sidan)

När det gäller den “gråa hjärnvävnaden” så mognar den också olika i olika områden.

I vissa avseenden mognar den högra sidan fortare än den vänstra.

En lite speciell skillnad är att vänstra (var det nog) mognar fortare vad gäller att känna igen moderns röst än den högra. För musik gäller inte denna skillnad.

Det finns alltså både strukturella asymmetrier, mognads asymmetrier och funktionella asymmetrier.

Ytterligare något som talades om i föreläsningen var kontaktvägar. en kontaktväg mellan temporalloben och frontalloben kallades den ventrala kontakten och den gick ytligt och längre in i hjärna gick dorsala kontakten från de bakre associativa centra till frontalloben. Ibland kan delar av den senare kontakten blockeras.

Spännande är att exempelvis munregionen har särskilt mycket kontakter hos små spädbarn.

När det gäller myelinisering är den ventrala kontakten tidigare mognad än den dorsala kontakten.

Mognaden sker efter en gradient längs den perisyvian regionen.

Även amygdala är inblandad i språket.

Exempelvis känner man igen mamman i prefontala cortex medan okända röster känner man igen med hjälp av amygdala.

En skillnad emot apor av typen macacer är att människor har en större “auditory buffer” dvs de har möjlighet att hålla i minnet ljud och gör att människor kan lära sig på ett annat sätt än macacer.

Något kaotisk rapportering av föreläsningen, men ändå så gott jag kan för nu.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail