Eva Berglund Bookz

Om fonologiska och ortografiska lässvårigheter

Språk och språkutveckling som jag skrivit om hitintills har mest handlat om tidig språkutveckling. Men, det finns förstås andra aspekter av språkutveckling som är intressanta.

Idag tänkte jag redogöra lite för en avhandling om lässvårigheter som kan bero på fonologiska problem (problem med ljudstrukturer) eller ortografiska problem (problem med “tecknen på pappret”). Avhandlingen är “Varieties of reading disabilities“, av Stefan Gustafsson och den är från Linköping/Örebro år 2000.

Vad beror lässvårigheter på? I många fall finns en genetisk/neurologisk komponent men vad personen erfar är av stor betydelse. Ibland kan omgivningens stöd och kompensatoriska åtgärder medföra att den genetisk/neurologiska risken inte får genomslag.

I konsekvens av ovanstående kan man ju säga att lässvårigheter uppstår när en person utsätts för uppgifter som ligger utanför hens förmåga utan stöd och kompensation.

Gustafsson pekar på problemen med begreppet “normal” i förhållande till en statistisk normalfördelning. Det kommer i en sådan alltid att finnas personer i den “lägre” eller den “högre” svansen som med en normalfördelningsdefinition därmed inte är “normala”.

En annan möjlighet är att göra en “samhällelig” definition av “normalitet” men den är givetvis fullständigt godtycklig. En möjlighet att avgöra vad som är “onormalt” är beroende på hur mycket pengar samhället anser sig ha råd att satsa på de utanför normaliteten.

Vad gäller läsning kan man ju tänka sig att en definition av “lässvårigheter” är att man definierar det som att man har problem med aktiviteter som krävs i samhället. (Det är en definition som kanske mest kan gälla vuxna – min anmärkning).

-‘-‘-‘-‘-

Att läsa är en kombination av avkodning och förståelse. Avkodning är alltså den tekniska aspekten av läsning som innebär att överföra tecknen till ljud. Förståelseaspekten är mer komplicerad och innebär exempelvis att dra slutsatser utifrån egna kunskaper och erfarenheter om vad texten betyder.

De två aspekterna av läsning är mer eller mindre oberoende av varandra och problem kan uppstå i ena eller andra eller bägge. Men, dyslektiker kommer att ha problem med läsningen även om deras förmåga till förståelse fungerar väl (exempelvis om dessa dyslektiker får texter upplästa för sig kan de tolka väl och dra slutsatser).

Risken är i varje fall att svårigheterna med avkodning smittar av sig på förståelsen så att dyslektiker på längre sikt inte kommer att ha samma förmåga till förståelse (på grund av mindre kunskaper inhämtade genom läsande) som sina jämnåriga. Detta kallas Matteuseffekten.

Risken för Matteuseffekter ska man se som ett skäl till tidiga insatser.

En modell för hur läsningavkodning utvecklas presenterades av Höien och Lundberg (1988).

Höien och Lundberg 1988

Pseudoläsning innebär att barnet gissar att ord betyder något relevant (ex. Mjölk)
Logografisk- visuell läsning – att barnet läser vissa ord som helord
Alfabetisk-fonemisk – att barnet börjar ljuda bokstäver
I det ortografiska – morfemiska stadiet – kan barnet processa hela ord eller delar av ord vilket snabbar upp läsningen

Längre fram i texten nämner Gustafsson att även korttidsminnet ofta är mindre hos personer med lässvårigheter och därefter diskuterar han implicit och explicit minne.

Vad kan dyslexi bero på? En tidigare idé som avfärdats var att det skulle bero på synproblem. Det som det råder mer konsensus kring är att det är fonologiska svårigheter som ofta finns i bakgrunden.

Fonologisk medvetenhet är också en viktig förmåga för att läsinlärningen ska gå väl.

Nu fortsätter jag lite med fynden i avhandlingen.

I första studien diskuteras förhållandet till IQ. Ett av de förslag studien mynnar ut i är att man skulle kunna klassificera dyslexi i förhållande till begreppen ortografisk och fonologisk avkodning. En sådan klassifikation kan vara till hjälp vid val av intervention.

I andra studien replikerades fynd från annan forskning att i de tidiga stadierna av läsning dominerar fonologisk läsning och senare kommer den ortografiska. Nivån på den ortografiska läsningen avgjorde grad av läsförståelse. För nybörjarläsare har grad av fonologisk läsning också betydelse.

I tredje studien separeras två typer av dyslexi – fonologisk som har att göra med problem med själva ljudavkodningen respektive “surface” dyslexi där det är sambandet “text”-“betydelse” som inte fungerar. För att få en fördjupad förståelse för dessa dyslexiformer gjordes studier där betydelsen av minnesförmågorna ingick. Det visade sig att när grupper av barn med dessa olika typer av dyslexi (samt en “mixad” grupp) undersöktes så hade barnen olika typer av minnessvårigheter. “Surface” barnen fungerade bäst om de fick ljud “priming” och “fonologi” barnen om de fick visuell “priming”. Detta menar författaren visar att olika typer av dyslexi har att göra med olika kognitiva “svagheter”.

I fjärde studien fann Gustafsson att “fonologiskt” dyslektiska barn hade endast ett specifikt fonologiskt problem medan “surface” dyslektiska barn hade problem i flera kognitiva mått. I “surface” familjerna var också tillgången till böcker mer begränsad.

I femte studien studerades effekterna av en intervention. Det handlade om fonologisk träning av lite äldre barn. De fick träna på rim, positionsanalys, att ta bort och lägga till ljud, att dela upp, att blanda och accentuera. (Jag måste titta lite närmare exakt på vad detta innebär). Metoden verkade fungera bäst på barn som förlitade sig på en fonologisk ordavkodningsmetod.

Ja, det var ungefär vad jag förstår kom ut av denna avhandling. (Jag ska titta närmare på stimulansmaterialet i studie 5 särskilt).

Høien, T., & Lundberg, I. (1988). Stages of word recognition in early reading development.
Scandinavian Journal of Educational Research, 32, 163-182.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail