Eva Berglund Bookz

Något om hur språk varierar

Ja, för att få lite hjälp med den här frågan så nyttjar jag Marc H. Bornsteins bok “Handbook of Cultural Developmental Science.” Psychology Press. (2014).

Språk varierar på alla lingvistiska nivåer berättar Marc. Fonologiskt, morfologiskt och syntaktiskt. Detta gör det svårt att uttala sig generellt om språktillägnande utan man kan förmodligen förvänta sig att tillägnandet varierar med det språk det är fråga om.

När det gäller ljud (fonem) så varierar mängden konsonanter åtminstone från 6 konsonanter i Rotokas (West Bouganinville) som är ett språk på Papua Nya Guinea. Språket !Xóö (felstavat tycks det) har 122 konsonanter ungefär. Engelska har 24 konsonanter vilket är ungefär ett genomsnittligt antal. Bornstein menar att variationen när det gäller vokaler är mindre och räcker från 2 till 14. Detta kan i varje fall jag ha vissa funderingar om om man betänker att svenskan har 9 vokaler, dessutom lång och kort och dessutom ibland diftonger. Danskan är ännu värre på vokalkanten med sitt fenomen “stöd” (som jag för mitt liv inte fattar hur det fungerar). Hur som helst utgör våra vokalsystem en svårighet för folk som vill lära sig våra skandinaviska språk.

Sen finns det stora strukturella skillnader mellan språk. Vissa språk använder nästan inte alls ändelser (suffix) eller förled (prefix) (ex. in-ledning, bil-ar), medan andra bygger in det mesta som vi på svenska brukar se som olika ord i en mening i ett enda långt ord. Språk som inte sysslar med att lägga på morfem kallas ibland “analytiska” och de som istället lägger på morfem kallas “syntetiska”. Språk med de mest komplicerade morfologiska strukturerna kallas “polysyntetiska”.

Sen kan givetvis språk variera vad gäller ordföljd (syntax). De flesta språk har en ordning som Subjekt, Objekt och Verb tenderar att följa. Precis vilken ordföljd som dominerar skiftar mellan språk.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail