Eva Berglund Bookz

Mycket förtidigt födda barn och språk

I februari kom det en avhandling som bland annat behandlade detta ämne. Det är Johanna Månsson (2015) “Born near the limit of viability – Developmental outcomes 2.5 years later”. I det jag skriver nedan fokuserar jag främst på det som har att göra med språk.

Mycket förtidigt födda barn definieras som barn födda före graviditetsvecka 28. Under den tidsperiod Johanna undersökte föddes 1011 barn i denna grupp varav 707 var levande födda. I 102 förlossningar ingick tvillingar och i 7 trillingar. 497 av barnen överlevde till ett års ålder.

När det gäller hur det går för barnen är kognitiva problem den vanligaste typen av problem hos barn som är förtidigt födda och för tidig födsel anses också vara en riskfaktor för den kommunikativa utvecklingen i spädbarnsåren.

Just när det gäller språkutveckling pekar Johannas litteraturgenomgång på en meta-analys från 2012 som pekar på problem med förståelseordförråd, meningsproduktion och grammatiska förmåga.

Tidigare studier pekar på att cirka 1/3 av barnen har språkproblem. Många studier menar att detta har att göra med generella problem med kognitiva mekanismer.

Om man ser på motoriska problem (främst Cerebral Pares) hade cirka 7% av barnen i studien denna typ av bekymmer.

Generellt så kommunicerar mycket förtidigt födda barn mer otydligt och mindre responsivt än barn födda i normal tid. Föräldrarna måste anstränga sig mer för att arbeta upp samspelet med sitt barn. Det finns en risk att detta triggar frustration och en nedåtgående spiral i samspelet barn-vuxen.

Nu till Johannas resultat.

Totalt 399 barn (87% av alla möjliga) ingick slutligen i undersökningsgruppen. Dessutom rekryterades en kontrollgrupp med barn född i “full tid” baserat på var de bodde, kön, födelsedag och etnicitet. 366 kontrollbarn blev det totalt.

Det visade sig att mödrar till mycket förtidigt födda barn oftare var mycket unga, eller mycket gamla jämfört med mödrar till barn födda i full tid. Dessutom var det en större grupp utomnordiska föräldrar i undersökningsgruppen. Föräldrarna hade dessutom oftare kortare utbildning i undersökningsgruppen.

Resultaten visade i Studie 1 på en prevalens för måttlig-svår försening på 14,5% när det gällde expressiv kommunikation (tal) och 14,9% när det gällde receptiv kommunikation (förståelse).

I studie 2 visade resultatet att barnen var bättre när det gällde receptiv kommunikation än när det gällde expressiv kommunikation. De högsta värdena när det gällde förseningar i Johannas studie gällde just kommunikation tillsammans med finmotorik (något jag ska komma ihåg att återkomma till).

Studie 3 visade på könsskillnader där pojkar hade speciellt mycket svårare med språk jämfört med flickor.

Intressant nog fann Johanna ett samband med bröstmjölk som en beskyddande faktor gentemot problem. Orsaken till detta kan handla om föräldramotivation och vårdande ambitioner spekulerar Johanna, men förstås också om biokemiska egenskaper hos bröstmjölk.

Föräldrars längre utbildning, speciellt mammornas, var också en beskyddande faktor.

(En liten slutsats från mig)

Så, även om dessa barn är extremt utsatta från början så kan man ju se det som att det ändå går bra för de flesta. Trots denna positiva not, så är just språket och finmotoriken särskilt känsligt, vilket kan vara bra att tänka på. Möjligen kan störningarna i samspelet i den jobbiga miljö som lång sjukhusvård medför vara en viktig delorsak.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail