Eva Berglund Bookz

Like dia mati sun

Att lära sig ett språk är en knepig sak. En viktig sak som det handlar om är att försöka förstå vad som är ett ord och var gränserna mellan ord finns? Hur klurigt det kan vara insåg jag igen efter att ha hört hur barnbarnet, 2 år och 3 månader, satt och sjöng på Blinka Lilla.

Då var en av raderna som rubriken ovan.

Likt en diamant i skyn … förstår man ju att det var det hon sjöng.

Men, sången gör “pauser” på udda ställen som inte egentligen liknar de normala ordgränserna. Dessutom är orden så ovanliga så de knappast brukar höra till de ord en tvååring får lyssna till till vardags.

Likt en … blir följaktligen like …. ordet en är ju måttligt betydelsebärande och tycks uppfattas som en ändelse. Det är inte någon orimlig gissning då ‘en’ exempelvis avslutar ord som handen eller bilen.

Ordet diamant delas upp utifrån pauserna och ‘mant’ dras ihop med prepositionen ‘i’ på samma sätt som ‘en’ ovan.

Skyn är förstås också ett lite ovanligt ord med ett besvärligt sje-ljud och med en ovanligt jobbig vokal också för de flesta tvååringar så att det blir ‘sun’ är ju rimligt.

Jag ska försöka lyssna på fortsatta tolkningar av Blinka lilla, för att se hur barnbarnet fortsätter att tolka sången när hon får klart för sig lite mer vad sången handlar om.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail