Eva Berglund Bookz

Die kleinen Frösche

Del 2 av mina grodanalyser. Eftersom det gick att identifiera ganska stora olikheter i ordklassanvändningen mellan de fyra språk som min vuxna grodberättare talar, tänkte jag gå vidare och titta lite på hur deras nominalfraser och verbfraser ser ut.

Enklast är att förstå verbfraser – de innehåller subjekt, verb och objekt och ev hjälpverb. Dessa kan finnas eller inte finnas och dessutom uppträda i olika ordning. För spanskan (rätta mig om jag har fel) kan dessutom subjektet uttryckas som en verbböjning och därmed blir ju frågan om “ordföljd” lite mer rörig när så att säga subjekt och verb smält samman.

Nominalfraserna jag tittat på bygger på PLUS-3 instrumentet från min avhandling. I grund och botten finns alltid en artikel. Övriga ordklasser som de nominalfraser jag tittat på kan innehålla är substantiv, adjektiv/adverb, prepositioner, verb och hjälpverb. För att ytterligare komplicera det hela kan ytterligare ord (främst funktionsord) ibland förekomma i satserna.

I viss mån kan nominalfraser och verbfraser överlappa varandra och ett visst yttrande kan därmed bedömas enligt bägge systemen.

Nå, när man ska göra forskning är det bra att försöka bestämma vad man ska göra på förhand och sen analysera det material man får. Det gäller att undvika att göra någon särskilt urval, alltså att försöka vara “unbiased”.

Så, jag fortsätter med det material jag definierade tidigare (20-åringar, Slobin (engelska), Bamberg (tyska), Lyon (franska) och Sebastian (spanska) för 20-år och över, och sen väljer jag ut yttranden var som är dels nominalfraser och dels verbfraser (10 av varje). Bara att göra :S

På det här sättet bestod de fraser jag samlat in av början av samtalen, och de pratar i stort sett om precis samma bilder.

Nå hur gick det? Först var det en hel del jobb, typ en veckas jobb. Detta berodde inte minst på att jag inte är superbra på främst tyska och spanska. Men det gick trots allt kanske man kan säga. Sen vet jag inte om det går att tycka att resultaten var överdrivet revolutionerande. Nå, nå. Såhär blev det!

I denna analys visade sig Engelskan och Franskan (E/F) gentemot Tyskan och Spanskan (T/S) vara de par som bildades.

E/F för dessa språk var den vanligaste typen av nominalfras av typen “en hund letade” – Substantiv och Verb i den ordningen med en artikel framför. Särskilt utmärkte sig engelskan med 50% fraser av denna typ gentemot 30% i franskan.

För T/S var det istället nominalfraser av typen “i en skål” som var vanligast.

När det gällde den näst vanligaste typen av nominalfraser blev det omvänt för E/F och där dök “i en skål” typen av fraser upp. För Tyskan var det tvärt om “en hund letade” fraser som kom på andra plats medan på spanska blev fraser av typen “letade en hund” snäppet vanligast med “en hund letade” på tredje plats strax efter.(Tyskan och spanskan hade därmed lite olika mönster vad gällde detta.

På tredje/fjärde plats för alla språk kom enkla artikel uttryck som “en groda”. Slutligen använde fransmän och tyskar gärna satser där de smög in ett adjektiv (ex. en liten pojke).

Om man går över till verbfraserna visade sig språken “följas åt” på motsvarande sätt E/F och T/S.

För E/F var “Subjekt – Verb” fraser vanligast (ca 31%) därnäst “Subjekt – Verb – Objekt” fraser (ca 27%) och slutligen “Verb – Objekt” fraser (ca 17%) Det var alltså en rätt tydlig preferens i val av fraser.

För T/S var “Subjekt – Verb – Objekt” frasen vanligast (ca 24%) därnäst “Verb-Objekt” fraser (ca 22%) och slutligen “Subjekt – Verb” fraser (ca 20%). Det tycks alltså som att T/S barnen är mer flexibla i val av frasstruktur för verbfraserna.

Konstruktioner med hjälpverb var relativt vanliga för Engelska, Franska och Spanska medan de var mindre vanliga på Tyska. Någon duktig Tyskkunnig kan kanske förklara för mig hur det kommer sig.

Jag har en gång för många många år sedan lyssnat på Slobin som förklarade (ungefär så här minns jag) att när man talar engelska respektive spanska så bygger man upp berättelserna på olika sätt, och jag tror inte jag har fel om jag säger att i engelskan är rörelserna … verben … centrala medan i spanskan är riktning och plats viktigare. Och som jag uppfattar de skillnader som uppträder när man studerar satsstrukturer så avspeglar de just denna skillnad mellan språken.

… Nu när jag jobbat så flitigt med dessa meningar ska jag göra en sista körning och det blir på ordförrådet, och då nöjer jag mig med de fem första barnen i varje språk så att antalet hålls lika. Men det får bli ett eget blogginlägg.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail