Eva Berglund Bookz

Att peka – Gester

Gester är ju ett mycket viktigt sätt att kommunicera och att gester är kulturellt olika kan man se exempelvis i den video som finns här. Där visar Amerikanska ursprungsinnevånare hur man gör pekning med läpparna.

http://www.whitewolfpack.com/2015/04/native-americans-explain-why-you-should.html

Pekning är en av våra viktigaste gester. Det går som synes utmärkt att peka med läpparna. Vi kan peka med fingrar, händer, armbågen, fötter, med pekpinnar och även med tungan i vissa kulturer i sydostasien.

Vi har ju till och med uttrycket “Peka med hela handen”.

När jag försökt klassificera pekningar så är ett enkelt försök följande:

1) Deklarativ pekning – Vi pekar för att visa något. Kan användas istället för ord.

2) Frågande pekning – Vi pekar för att vi undrar vad något är.

3) Imperativ pekning – Vi pekar för att uppmana till något. (Man kan också peka för att antyda vad man tänker göra – exempelvis gå sin väg)

4) Pekning istället för pronomen – Att visa vad “jag”, “du”, “vi” och “ni” är för några.

Barn börjar ofta peka vid cirka 10 månaders ålder och pekningen är ett tydligt tecken på att barnet har kommit igång med ett kommunikativt samspel med omgivningen. Ungefär vid 1 års ålder kan barnet börja följa riktningen från en annan persons pekningar.

Pekningen är ett effektivt redskap för barnet att förmå vuxna i omgivningen att ge barnet ord och vid 1 1/2 års ålder kan i stort sett alla barn peka.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail