Eva Berglund Bookz

Är det så att barn lär sig de vanligaste orden först?

Googlar lite slarvigt på korpuslingvistik och det verkar som att språkvetare (i motsats till barnspråksforskare) tycks gilla att sitta och trycka på sitt material. Varför inte göra det tillgängligt med “Open access”?

Nå, jag fortsätter med mina öppna källor.

Idag tittar jag på “Lacerda” Cornelia.

Vilka är de 10 vanligaste orden föräldern säger till Cornelia i experimentet? Och vilka är de vanligaste Cornelia säger?

Experimentserien börjar när Cornelia är 12 månader och några dagar och slutar när Cornelia är dryga 2 1/2 år. Det är fyra täta mätningar i början och två när hon fyllt 2 år med fem månaders mellanrum.

Föräldern använder intressant nog bara ett substantiv bland de 10 vanligaste orden under de 6 inspelningarna och det är namnet på föremålet experimentet handlar om. Barnet använder två – Mamma och Munnen.

Barnet och föräldern överlappar i att de ofta använder ordet där (i något fall här). Om man slår samman förälderns användning av där och här så är det det mest frekventa begreppen. Det handlar alltså om utpekande. Ordet “där” (och “här” förmodar jag) betraktas som ett adverb men ett demonstrativt pronomen om det står i samband med “den” exempelvis “Den där”.

Enda övriga ordet som förekommer i två åldrar bland de vanligaste för både barn och vuxen är ordet “det”

Kanske skulle det vara spännande att utreda hur användningen av den/det och där/här ser ut och förändras hos de vuxna i förhållande till hur de talar till barn i olika åldrar? Jag misstänker att användningen är lite annorlunda än vad som är vanligt i samtal med äldre barn och vuxna.

Barnet använder inte 10 begripliga ord mer än i de två senare inspelningarna och vid 2 år och 2 månader är de ord vi hittar där i övrigt är “ja” och “nej”, det är substantiven “mamman” och “munnen” och det är verben “bo” och “titta” samt prepositionen “in”.

Vid 2 år och 7 månader använder barnet orden “nej” och “inte”, artikeln “en”, hjälpverben “vill” och “ha”, ordet “är” och pronominet “jag”. I viss mån tolkar jag detta som att barnet håller på att urskilja sig själv som person och att uttrycka sin vilja och sitt jag.

Den vuxne då?

Totalt 8 ord används minst 100 gånger i de sex inspelningarna och det är orden “är”, “det”, “där”, “du”, “den”, “ja”, “var” och “här.

Orden tycks handla om utpekande och frågande. (Jag ska nog gräva ner mig lite mer i Cornelia senare.)

Nå – åter till frågan för dagen! Man kan inte säga att barnet lär sig de mest frekventa orden först. Vissa aktiviteter är gemensamma för barnet och den vuxne, som att peka ut och benämna saker. Den vuxne använder frågeord och barnet börjar använda utpekande ord, senare blir verb vanliga och i sista inspelningen tycks barnets jag och egna vilja vara fokus för barnets perspektiv.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail